Jag vet hur mycket du har längtat. Hur du gnidit dina handflator mot varandra; hur du haft ett illmarigt leende på läpparna; hur du planerat att skratta rått åt mitt misslyckande.
Sorry.
Du kommer inte få se mig stapla runt som lindy hop-dansare under hösten.
Kursen fick inte tillräckligt många deltagare. Världen gråter. Jag går vidare.
Nästa anhalt? Endast Gud vet. Men det ryktas att jag i stället ska lära mig knyppla.
Vad nu det ska vara bra för vet knappast ens mannen där uppe.
